Helt plötsligt förvandlades min egna tid till att kännas väldigt ensamt och tyst, runt 5-tiden så hade jag städat allt, gjort mina ärenden, läst varenda blogg som kan tänkas och surfat runt på alla möjliga sidor. Dessutom har jag lagat mat som jag också har ätit av, tänt ljus i hela lägenheten, men nu är det så tyst här, man skulle kunna höra en nål falla och nu har jag liksom gjort allt (eller finns såklart andra saker jag skulle kunna ta tag i men min peppanda har liksom försvunnit nu)

Tur då att Jonas smsar och säger att han sitter på bussen hem för nu behöver jag lite sällskap! Kan inte hjälpa att ha en konstig klump i magen idag, trots att jag gjort massor med duktiga saker så känns det liksom som om den här söndagsångesten kommer krypandes och att jag hade kunnat göra ännu mer vettiga saker idag, som till exempel bena upp det här med vad jag vill göra med mitt liv? En stor fråga med många svarsalternativ, men den kommer alltid krypande när man minst behöver det. Alla dessa tankar i ett litet inlägg som detta, ojojoj om ni bara skulle veta vad mitt huvud går på högvarv just nu. Dessutom finns det en bidragande faktor som är asjobbig, all the women knows what I'm talking about. Den här härliga perioden när man liksom blir, ful, otillräcklig och gnällig och dessutom ett living hell att umgås med (LÄS bo med) haha!

Aja, mannen är påväg i alla fall och han har en tallrik med varm mat som väntar på honom och en helt skinande ren lägenhet, liiite duktig förtjänar jag att känna mig ändå.

Puss på er hjärtegöllizar!