Jag har en otroligt stor respekt för havet så ni kan knappt ana. Många tycker säkert att det är töntigt och att man slösar tid på att vara rädd för något som faktiskt är så fantastiskt vackert, jag håller med. Men denna fobi som jag har gör ju självklart inte att jag knappt doppar tårna utan visst badar jag gärna och tycker att det är helt underbart att snorkla och se hur vackert det är under ytan. Det som får mig att känna sånt obehag är ju det att det är så enormt, så oändligt och vem vet vad som kan smyga sig på en under ytan...? Helt plötsligt inkräktar man på någon annans revir (för det gör man) och där kan man också bli ett lätt byte, åtminstonde jag som skulle svimma om jag såg en hajfena när jag simmar omkring i vattnet. Jag har en sån otrolig rädsla för hajar att jag till och med är rädd för det när jag badar här på västkusten (HAHA) I know, töntigt va! Men seriöst det är verkligen min värsta mardröm!

Hajar/Havet och allt det där har liksom jagat mig och gjort mig begränsad (så som att jag till exempel hade tyckt att det var ascoolt att snorkla i korallrev och se massa vackra fiskar) men jag kan inte utan att drabbas av panik. Jag är stolt över mig själv att jag snorklade mitt ute i röda havet när vi var i Egypten och det var helt fantastiskt, samtidigt som det är ett av de tillfällen i livet som jag greps av total panik. Jonas skrattade åt mig för att jag verkligen hyperventilerade när jag låg i vattnet med gråten i halsen. Men ändå så gjorde jag det och det var grymt! Men skräcken sitter kvar och det är inte över på långa vägar! Hoppas att jag kan möta min rädsla och våga mer under asienresan, att jag kan tuffa till mig och våga möta för att få uppleva!

Dessutom har jag stenkoll, jag älskar att kolla på faktaprogram om hajar/havet och naturen! Jag har sett så många hajprogram att jag kan så mycket om olika hajsorter/statistik och mycket mer för det är ju så otroligt intressant! Men jag kommer liksom inte undan, så fort jag är i vattnet så tänker jag på tv-programmen när de visar att hajar lockas till ett ökande hjärljud, att de dras lättare till olika färger (gult om ni vill veta, haha) och sånna småsaker tänker jag så fort jag stoppar tån i vattnet. Trots att hajar inte ens är en stor risk att man skulle möta på så är det liksom så min rädsla fungerar! Jag är ändå stolt att jag kan mycket om det, att jag gillar och är fascinerad av dessa program, för jag tror att någon dag så kommer jag behöva möta min rädlsa för att det är nog en helt otrolig känsla samtidigt som jag blir svettig bara av att tänka tanken!

Vad är ni rädda för? Har ni några fobier? Djur/kryp/platser osv?
Spännande tycker jag att man kan vara rädd för något man aldrig ens varit med om, att man kan utveckla en rädlsa genom åren. Jag har en stor respekt för havet och vad som lever där i och jag tror att det verkligen grundar i att vi faktiskt inte vet vad som finns i havet egentligen...?



Typ en sån här artikel får mig att vara försiktig även i västkustens vatten, haha!