Jag glömde berätta för er att jag halkade för första gången på säkert 1 1/2 år, igår!
Jag som trodde att halkandets tid var över för min del, har liksom varit så stolt att det inte hänt mig, men igår hände det och då hamnar man i den här typiska situationen som är så jäkla svår att hantera, haha!

Vad ska man göra? Skratta högt och oja för sig själv, låtsas som om ingenting hände, eller kolla runt omkring om det var någon som såg?

Jag gjorde låtsas som om ingenting varianten, kände att det var den bästa, haha. Vet inte om det var någon som såg men det är jag 100% säker på att någon säkert gjorde, jag menar det var framför ett 50-tal fönster så någon stod säkert  på en balkong eller i köket och fnissade åt mig när jag bara föll.

Tur kan jag i och för sig känna att detvar mörkt ute, fan värre mitt på ljusa dagen bland folkmassorna, nej i en sån situation dör man lite. Hoppas verkligen att det här var första och sista vurpan för mig på bra många år!