En bit av hjärnan.

Tusen tankar när huvudet slår mot kudden, i vanlig ordning med andra ord. Man försöker gå igenom dagen i huvudet men slås av att man inte riktigt kan sätta fingret på den. Att inte kunna släppa taget om saker är något som jag har fått gåvan att liksom alltid ha med mig, sådär i bagaget. Att grubbla och gå igenom huvudet gång på gång på gång bara för att leta rätt på de där små felen.

Jag somnar aldrig på en gång, inte ens om kroppen skriker av trötthet för jag måste liksom grubbla. Jag tror att jag vet vad jag vill och det jag vill tror jag kommer bli bra. Men ibland undrar jag varför allt alltid ska vara så svårt och varför jag ska vara så svår? Kvällens tankar är många och jag tror att det är bra, bra att jag tänker och att jag ens reflekterar över saker för då kommer jag nog mer och mer hitta tillbaka.

tänk att så mycket kan cirkulera i lilla huvudet, men vad vore livet om det var enkelt? På något sätt söker man utmaningen ändå. Ibland önskar man väl bara att det hade gått lite snabbare...

Godnatt mina vänner.

vi är grubblare utan dess like. grubbler over here!