Jag kvällsfilosoferar medan Jonas spelar korpen match med IKEA.

Reflekterar över det här med hur man kan bygga upp en sån stress inombords för att man på något sätt försöker vara folk till lags. Inte såra någon eller göra någon besviken, inte säga något opassande i onödan och så vidare. Samtidigt så försvinner man mer och mer från sig själv, den där personen som alltid sagt vad hon tycker, rätt ut oavsett, stått på sig och varit trygg i sin åsikt. Blir skrämd när jag tänker på hur mycket jag tappat av det just nu, hur mycket jag bär på mig inom mig som jag låter vara kvar för "tänk om".

Att ha huvudvärk, ont i magen, ont i kroppen och känna att det riktigt inte går att ta sig upp ur sängen på morgonen kanske beror på något? Kanske säger kroppen ifrån när inte munnen talar? Jag är livrädd för det, livrädd för att jag kanske en dag går emot den där väggen, väggen som har byggts upp av stress och höga krav.

Dags att ta mig i kragen och ta tillbaka attityden, för när det används attityd mot mig så kan jag fan använda det tillbaka . PUNKT

Trodde man vann på att vara trevlig och godhjärtad, men tydligen så ser folk det som att man är lätt  att utnyttja?